Ida Helmersson

har en tendens att döma och ogilla folk lite för fort. skaffa mig en uppfattning och tro att jag vet det mesta, den är svår att ändra på båda håll. både om en person förtjänar att gillas och ogillas. har också en tendens att tröttna.
tur jag har min syster. henne går det skrika på, skratta med och göra saker med. rätt skönt att ha någon att bråka med när hormonerna spökar och man inte (blir alltid itne när jag skriver) orkar, som nu.

följande diskussion utspelade sig när hon slagit sig ner i soffan efter att ha kommit hem och gjort sig en macka och yoghurt (bebisyoghurt)

jonna: sänk musiken
ida: nej jag satt här först
jo: men jag tittar på tv, hade jag haft musiken hade du ....(okänt stönande och mummlande)
id: hade jag inte alls dumhuvve
jo: jo det hade du
id: får jag en macka

alla andra jag känner hade slagit till mig och höjt tvljudet, bör tilläggas att jag vann, musiken stängs inte av och jag fick en macka. jag vinner alltid