I've been standing on the shoreline

Jag har suttit med mitt svenska tal i fyra timmar snart. Det går trögt, hemskt trögt. Inte ens blondinbellas metoder funkar, men mamma är positiv i alla fall. Jag tror på en lång natt.
Livet är hårt när man har mensvärk, mycket att göra och blir utan sovmorgon på onsdagar från och med nu.

Hela förmiddagen kollade vi på de blåas kamp i innebandyn. Stjärnorna var på plan och det var trevligt där på läktarn. Jag trivs när tjejerna är i minoritet när man gör någonting. Allt känns avslappnat och lugnt sådär. På så vis är de bättre, jag tror Josefin kan hålla med om att på andra håll är de sämre.
   Missade tåget så åkte lite buss och annat mysigt innan jag hamnade här med vindruvorna. Inte på träningen idag heller, det går åt fel håll helt enkelt.
Till helgen har jag en ryssvodka med, den ska sitta fint och det pirrar lite i mig. Hemskt nog. Men för en gångs skull har jag lust att dricka mig redlös och dansa på borden. Det händer inte ofta, men det händer.

Imorgon är det torsdag, tramstorsdag. Veckans längsta dag. Veckans roligaste dag? Ibland lyckas vi.

love!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0