another confession
Det vore en överdrift att säga att jag inte bloggat för att jag inte haft tid, en annan om jag sa att det berodde på att jag inte hade motivationen. Vad jag säger att det handlar om är att allt låter så krystat, dåligt och patetiskt nerskrivet. I huvudet låter orden och meningarna som om de var skrivna av en poet, professionell krönikör eller Julia. Jag blir aldrig nöjd.
Jag mår som en studsboll, eller som kalla kriget. Jag trivs på dagarna och jag trivs på fredagar och lördagar. Det har en tendens att bli lyckade helger nu för tiden. På kvällarna och söndagarna har jag ångest.
Eftersom jag fick en ny säng av mamma igår som är way to mjuk för att stiga upp ur och som jag om jag varit 14 centimeter kortare hade kunnat ligga i på alla möjliga håll vet jag nu vart jag bor de stunderna. Bra/inte bra, som man skriver nu för tiden.
Paula säger att jag tröttnar fort. Det är just så det känns, tröttnar på folk och ställen när inget händer. Tröttnar på mobiler och grejer när de inte förändras eller låter tillräckligt ofta. Tröttnar på att sms och ringa eftersom jag tröttnat på att anstränga mina fingrar och röst. Tröttnar på kläder efter första gången, tröttnar på musik och grejer. Tröttnar på livet.
Det är nog så det är, så istället står man där och drömmer om en sommar i bil genom usa. Samtidigt drömmer man om pengar till oändlighet och vackra klänningar och skor. Jag som inte ens lärt mig gå i mina 400 kronors skor från h&m. De bara står och glänser.
Imorgon springer studenterna ut, ut ur skolan, ut ur staden, ut i livet och ut ur våra liv. So long
och för ett år sen sov jag på kungsgatan i natt och hade en vecka kvar av grundskolan.
Nu sover jag på olika adresser varje helg och har en vecka kvar av första året på gymnasiet.
7 juni 2009
17 år, 3 veckor och 5 dagar
är jag trött på inget, trött på allt.
Jag mår som en studsboll, eller som kalla kriget. Jag trivs på dagarna och jag trivs på fredagar och lördagar. Det har en tendens att bli lyckade helger nu för tiden. På kvällarna och söndagarna har jag ångest.
Eftersom jag fick en ny säng av mamma igår som är way to mjuk för att stiga upp ur och som jag om jag varit 14 centimeter kortare hade kunnat ligga i på alla möjliga håll vet jag nu vart jag bor de stunderna. Bra/inte bra, som man skriver nu för tiden.
Paula säger att jag tröttnar fort. Det är just så det känns, tröttnar på folk och ställen när inget händer. Tröttnar på mobiler och grejer när de inte förändras eller låter tillräckligt ofta. Tröttnar på att sms och ringa eftersom jag tröttnat på att anstränga mina fingrar och röst. Tröttnar på kläder efter första gången, tröttnar på musik och grejer. Tröttnar på livet.
Det är nog så det är, så istället står man där och drömmer om en sommar i bil genom usa. Samtidigt drömmer man om pengar till oändlighet och vackra klänningar och skor. Jag som inte ens lärt mig gå i mina 400 kronors skor från h&m. De bara står och glänser.
Imorgon springer studenterna ut, ut ur skolan, ut ur staden, ut i livet och ut ur våra liv. So long
och för ett år sen sov jag på kungsgatan i natt och hade en vecka kvar av grundskolan.
Nu sover jag på olika adresser varje helg och har en vecka kvar av första året på gymnasiet.
7 juni 2009
17 år, 3 veckor och 5 dagar
är jag trött på inget, trött på allt.
Kommentarer
Trackback
